Nystart av järnmalmsgruvan i Grängesberg     This page in English

Historia
Gruvbrytning i Grängesberg började förekomma på 1500-talet och fortsatte fram till stängningen av gruvan 1989. Vid förra sekelskiftet ägdes gruvan av den brittiska bankmannen Sir Ernest Cassel och den var redan då en av Sveriges största järnmalmsgruvor. Under gruvans hela hittillsvarande livstid har närmare 180 miljoner ton järnmalm brutits. Grängesbergskoncernen ägde vid sin höjdpunkt bland annat hälften av LKAB, en större flotta av järnmalmsfartyg samt järnvägsrörelsen TGOJ

Vid en av produktionstopparna i början av 1980-talet hade gruvan ca 1500 anställda, vilket reducerades till 850 när man kom närmare nedläggningen. Befolkningen i Grängesberg har minskat sedan dess och den största arbetsgivaren i samhället är idag Spendrups bryggeri. Stängning av gruvan diskuterades redan 1981, men då gruvan åter nådde lönsamhet året efter, fortsatte verksamheten, med flera följande goda år. Kostnaderna för verksamheten ökade dock, samtidigt som kurvorna på malmpriserna då pekade nedåt. Detta ledde till ett beslut om nedläggning, som togs 1987.

Grängesbergsgruvan var då utbyggd med en fullt modern infrastruktur under jord och med en för tiden modern maskinutrustning. Gruvverksamheten, som sedan 1978 ingick i det delvis statligt ägda SSAB, flyttades över till ett separat företag, Grängesbergs Gruvor AB. Trots att nedläggningen av gruvan var planerad 31/12 1991, lastades det sista malmtåget redan 19/3 1990. Den maskinella materielen såldes och gruvan började vattenfyllas. Schakten täcktes med betonglock inuti gruvlavarna, som sparades, även om anrikningsverken revs.