Nystart av järnmalmsgruvan i Grängesberg     This page in English

Sammanfattning
Under en stor del av 1900-talet var Grängesbergsgruvan en av Sveriges viktigaste järnmalmsgruvor. Endast i Kiruna och Malmberget växte med tiden en mer omfattande gruvbrytning fram. Främst på grund av det alltmer bekymmersamma marknadsläget för järnmalm under 1980-talet lades gruvdriften ned i december 1989. Vid tiden för stängningen kvarstod avsevärda mineralresurser (i allmänt tal "järnmalm") i gruvan.

Tredimensionell modell av malmkroppen, som visar typ av järnmineral mellan ca 450 och 900 meters avvägning.
(Blått = magnetit, rött = hematit.)

I en oberoende rapport, färdigställd 2009, från den internationellt verksamma mineralkonsultfirman Behre-Dolbear, uppgår de i Grängesberg dokumenterade kända och indikerade mineralresurserna tillsammans till 82,8 miljoner ton. Till detta kommer ytterligare 37,5 miljoner ton mineralresurser i klassen "antagna". Genomsnittliga järnhalter är 57%.

Rapporten från Behre-Dolbear konstaterar en ytterligare potential på 70 miljoner ton med samma järnhalt nedanför de nyss nämnda mineralresurserna.
Omfattande geofysiska undersökningar indikerar att malmkroppen fortsätter ner till minst 1700 meter, vilket innebär att Grängesbergsgruvan troligen innehåller betydande ytterligare järnmineralisering på djupet.