Grängesberg Iron AB

Grängesbergsgruvans historia i korthet

Gruvbrytning i Grängesberg började förekomma på 1500-talet och fortsatte fram till stängningen av gruvan 1989. Vid förra sekelskiftet ägdes gruvan av den brittiska bankmannen Sir Ernest Cassel och den var redan då en av Sveriges största järnmalmsgruvor. Under gruvans hela hittillsvarande livstid har närmare 180 miljoner ton järnmalm brutits. Grängesbergskoncernen ägde vid sin höjdpunkt bland annat hälften av LKAB, en större flotta av järnmalmsfartyg samt järnvägsrörelsen TGOJ.

Vid en av produktionstopparna i början av 1980-talet hade gruvan ca 1500 anställda, vilket reducerades väsentligt när man kom närmare nedläggningen. Befolkningen i Grängesberg har minskat sedan dess. Stängning av gruvan diskuterades redan 1981, men då gruvan åter nådde lönsamhet året efter, fortsatte verksamheten, med flera följande goda år. Kostnaderna för verksamheten ökade dock, samtidigt som kurvorna på malmpriserna då pekade nedåt. Detta ledde till ett beslut om nedläggning, som togs 1987. Grängesbergsgruvan var då utbyggd med en fullt modern infrastruktur under jord och med en för tiden modern maskinutrustning. Gruvverksamheten, som sedan 1978 ingick i det delvis statligt ägda SSAB, flyttades över till ett separat företag, Grängesbergs Gruvor AB. Trots att nedläggningen av gruvan var planerad 31/12 1991, lastades det sista malmtåget redan 19/3 1990. Den maskinella materielen såldes och gruvan började vattenfyllas. Schakten täcktes med betonglock inuti gruvlavarna, som sparades, även om anrikningsverken revs.

När brytningen upphörde i slutet av 1989 låg den djupaste huvudnivån på 650 meter, men malmen ned till den nivån var långtifrån utbruten. Den kända mineralisering som kvarstår i gruvan är i samma storleksordning som allt som har brutits i gruvans hittillsvarande historia. Malmkroppen är väl känd och är en av de allra största homogena järnmalmsfyndigheterna i Europa. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) analyserade 2009 tidigare geofysiska mätningar. Resultaten visar att malmkroppen fortsätter till minst 1700 meters djup.

Centralschaktet Grängesberg

Grängesbergsgruvan, centralschaktet med anrikningsverket, 1950-talet.