Översikt
Under en stor del av 1900-talet var Grängesbergsgruvan en av Sveriges viktigaste järnmalmsgruvor. Endast i Kiruna och Malmberget växte med tiden en mer omfattande gruvbrytning fram. Främst på grund av det alltmer bekymmersamma marknadsläget för järnmalm under 1980-talet lades gruvdriften ned i december 1989. Vid tiden för stängningen kvarstod avsevärda mineralresurser (i allmänt tal ”järnmalm”) i gruvan.
Malmkroppen
Tredimensionell modell av malmkropparna i Grängesbergsgruvan mellan ca 375 och 920 meters avvägning.
(Färgerna indikerar olika malmer samt klassningstyper.)
I en NI43-101 teknisk rapport (”NI43-101 Technical Report”) från Roscoe Postle Associates Inc (“RPA”), daterad till 26 september 2014 upprättades en mineralresursberäkning för Grängesbergsgruvan, sammanfattad i följande tabell:
Grängesberg, sammanfattning beräkning mineraltillgångar, 22 augusti 2014
|
Kategori
|
Ton
|
Fe (%)
|
P (%)
|
Fe-innehåll
(ton) |
|
Indikerade
|
115,200,000
|
40.2
|
0.78
|
46,300,000
|
|
Antagna
|
33,100,000
|
45.2
|
0.91
|
15,000,000
|
Anmärkningar:
– CIM:s definitioner har åtföljts vid beräkning av mineraltillgångar.
– Värden för tonnage, halter och Fe-innehåll har avrundats.
– Mineraltillgångarna har beräknats med en cut-off på ca 20% Fe.
– En minsta brytningstjocklek om ca 10 meter har använts.
Den 15 maj 2013 erhöll Grängesberg Iron AB Bergsstatens tillstånd för brytning av järnmalmsfyndigheten i Grängesberg i form av en bearbetningskoncession.